Jag har hamnat i en extrem sits, Borde jag vara glad för en människas lycka eller får man vara lite ego å tycka de e jobbigt att hjärtat sitter fast i skruvstädet? Jag menar inte att han inte e värd att vara lycklig, men finns en liten del av mig som skriker efter honom. Jag vet, jag e så satans feg om de inte finns overkligt bra odds för att vinna. Men jag hoppas bara han kan förstå innan de e försent. Hade varit skönt att slippa tänka på va man säger till honom varje gång, att skippa säga allt mellan raderna..



jag ristar kärleksförklaringar under dina ögonlock.
[men du förstår ändå inte]