Vet inte riktigt vad ja ska ta vägen när känslan av den själsliga kniven sticker x10000 mot hjärtat när den jag älskar mest mår dåligt. kan ju inte säga att det underlättar att inte ha de rätta orden. vill jag bara krama bort de jobbiga och hemska, fastän jag vet att de funkar så, hur man ändå försöker säga de där varma å kärleksfulla som finns i hjärtat, känns de ändå som om man går vilse. När han tappert ler å säger att de ordnar sej vill jag viska i hans ögra att de förmodligen gör det, att de kan vara jobbigt på vägen men att jag vill vara där vid hans sida å slåss mot demoner lr vad de tänkas kan vara. Jag vill oxå säga att ja bryr mig alldeles förträfligt mkt och nämna att jag älskar honom över allt annat, att ja skulle kunna göra allt för hans välmående. men jag vill samtidigt inte skrämma å ställa massa krav för honom. but honey, pleace let me steal your pain



HIM – Love, The Hardest Way