strax efter tolvslaget

blandas bittermandel med snön

 jag ilsket stampade av mig

utanför dörren.

några timmar senare

 viskade de nya året ”hopp” i mitt högra öra

 

Små små smulor av panik

sitter i mungipan

och väntar

Tyst.

Seriekrock i hjärnan, och

råttorna dansar Mambo

på borden.

 

Men inte i år,

inte igen

sjunger hjärtat, och

klockan slår mig

att det inte krävs en superhjälte

   eller en riddare

för att uträtta

          under.

Det kanske räcker med en

puss

ett brev, eller

            insikt

i hur mycket man egentligen

betyder.

 

Min vädjan till det nya året

handlar i år inte om

ett okomplicerat liv,

högre prestationsförmåga

eller att skratta oftare och högre.

 

Det handlar om

insikt,

 

mellan nu och då

bland människor

som får mig att vilja

flyga högre

utan ständiga tankar

om hur ont det kommer göra

om jag misslyckas.

att se

värdet i att dränka sitt

sunda(?) Förnuft

långt ut

barfota, klockan tre

på natten