du är allt för mycket
överallt helatiden
och det kväver mig
för jag äger inte förmågan
att hata längre
jag älskar så det gör ont
men jag kan inte rädda någon

i will never be a superhero
kommer aldrig rädda dig
kan bara dricka kaffe
och säga att ont i dig gör ont i mig

och jag lever vidare och orkar
som alla andra helatiden
överallt och utan om och men
det är så det är nu
vi föredrar staket framför murar
så kan vi i alla fall se varandra
mellan springorna

i will never be a superhero
kommer aldrig våga se dig gråta
kan bara hoppas du vet
att jag vill dig väl

i en värld där allt går sönder
i en värld där allt går sönder
låt mig dansa som drogad av sömnen
som drogad av att få känna
utan att behöva förneka
tillsammans med dig vill jag våga andas igen

i will never be a superhero
kommer aldrig våga ta din hand
kan bara hoppa ut i stormen
som alla andra gör

och vi kommer att överleva vintern